Hej Helge!

Jag undrar hur församlingen i Knutby resonerade kring judarna och Israel. Kring judarna framförallt hur man resonerade om ersättningsläran / judarnas roll vid kristi återkomst. Kring Israel framförallt frågan om landet i dag, palestiankonflikten, och kopplingen mellan dagens politiska stat och bibelns profetior.

Du får gärna dela lite av hur du själv tänker idag, speciellt om det förändrats på något sätt och i så fall varför.

Min egen bild stämmer i stor grad med boken Judarna av Sven Reichman.

/Anders

Vi undervisade i Knutby att Israel som folk och som nation skulle upprättas till fullo, när tiden var inne. Att staten Israel bildades 1948, liksom att det judiska folket samlas från olika länder till sitt egendomsland, betraktade vi som ett uppfyllande av de bibliska profetiorna. Vi trodde att det judiska folket skulle återfå hela det land som Gud gav åt dem, enligt löftena i det gamla förbundet. Det påverkade också vår syn på aktuella konflikter i området, mellan Israel och angränsande länder och folk. Israels folk skulle slutligen bli frälsta, när de fick uppenbarat för sig att Jesus är deras Messias. Ersättningsläran, som menar att församlingen övertagit rollen som Guds egendomsfolk och är det nya Israel, förkastade vi således.

Sedan jag blev frälst och började läsa Bibeln har jag alltid haft ett intresse för Israel och det judiska folket. Genom hela frälsningshistorien kan man konstatera att Israel har en central plats i Guds agerande. Jag tror på en Gud som inte bryter sina löften eller förbund, varför jag inte kan tänka mig att Israel plötsligt skulle ersättas av ett symboliskt, andligt Israel. Däremot har jag svårt att förstå den "Israelromantik" som ibland förekommer bland kristna, med följden att man palmbladsviftande och shalomropande proklamerar att allt Israel gör är fantastiskt och felfritt... Att i detalj förklara min Israelsyn, skulle kräva en redogörelse för hur jag tolkar en rad bibelsammanhang, något som jag avstår från i detta forum.

I allt väsentligt har jag nog haft samma uppfattning omkring Israel och det judiska folket både före, under och efter tiden i Knutby. Med en liten skillnad under åren i Knutby: allt blev väldigt svart eller vitt i där, inga gråzoner och starka åsikter om det mesta, vilket även påverkade vårt resonemang om dessa saker. I det avseendet har mitt tänkande förändrats, när det gäller Israel som allt annat. Jag menar t ex att man bör iaktta ganska stor försiktighet inför de frågor som rör dagens politiska situation i området, oavsett tron på Bibelns profetior.

Till sist; även om det var några år sedan jag läste den sist kan jag nog instämma i det mesta som Reichman skriver i sin bok: Judarna. (Med reservation för om jag minns något fel.)

/helge

2006-08-13 - Publicerat.