Hej Helge!

Jag har förstått att ditt och Saras sexuella förhållande byggde på att dina diabetesdemoner skulle fördrivas. Tydligen vanns det segrar varje natt ;-)

Hur stämmer det synsättet med predikningarna om kampen mellan Anden och Köttet (där Anden vinner över Köttet genom att tänka rätt, vara rätt osv.).

Den sexuella kampen mot diabetesdemonerna strider ju helt mot detta synsätt och då undrar jag hur Sara och Alfahonan på kullen kunde gå på ditt knep!

Hälsningar
/LA

Hej LA!

Mycket märkligt har sagts och hörts om Knutby och om mig. Det gör att människor ibland har "förstått" saker som inte stämmer. Saras och mitt sexuella förhållande gick inte ut på att mina diabetesdemoner skulle fördrivas. Vårt sexuella förhållande började som en kärleksrelation - dock med "andliga förklaringar" - men var inte någon jakt på diabetesdemoner.

Den "strid" som sedan blev Saras och min huvudsakliga uppgift under ganska lång tid (som vi trodde då) var överhuvudtaget inte kopplad till mig, utan handlade om "Tirsas rätt". Vi trodde därför inte att vi bekämpade "diabetesdemoner" utan att vi bekämpade demoner och makter som "stod emot Tirsa" på olika sätt.

Att vi hade sex under denna "strid" berodde delvis på resonemanget att "kärleken är en kraft". Ett resonemang som inte hade sitt ursprung i vår relation, utan i "Tirsas" rätt till "kärlek" när hon behövde få frid...

Jag har aldrig behövt ta till några knep för att få ha sex med Sara. Det är en konstruktion som inte har så mycket med verkligheten att göra. Däremot var vi båda rejält "knutbysjuka", både i vår syn på sex och i vår tro på striden för Tirsa.

Kampen mellan ande och kött är inte samma sak som den andliga striden mot yttre makter. Så det fanns ingen motsättning mellan kampen ande - kött och kampen mot yttre makter. Kampen mellan ande och kött ingår i den individuella helgelsen, medan kampen mot andar eller demoner ingår i den andliga strid som församlingen som "armé" utkämpar. I den sistnämnda ansågs Sara och jag vara en nödvändig alliering som skulle vinna segrar tillsammans - i kraft av vår kärlek. Det ledde också till att vi hade sex och proklamerade denna "kärlekens segrande kraft" varje natt. Hur pinsamt det än är att erkänna det så var det inget knep utan något vi båda trodde på - och därmed tyckte oss uppleva. Och eftersom vi (både församlingen och Sara och jag som "en stridande enhet") hade kallelsen att strida för "Tirsas rätt" var det alltså andar som "stod emot" henne som skulle fördrivas, och inget annat.

Men - Saras och mitt sexuella förhållande grundades inte på denna strid, utan var ett uttryck för vår kärlek och tro på att vi två skulle vara ett; som man och kvinna. Våra nattliga aktiviteter uppkom senare.

Jag hoppas att jag i någon mån lyckats förbättra din "förståelse" om det här. Återkom annars!

/helge

2006-07-11 - Publicerat.