Hej Helge.

Jag har kommit över en inspelning där Kim predikar.

Han säjer:
"- På dom gröna ängarna...Åh! Rindabaralasondabaralakibaranda och uuuut från dom gröna ängarna och upp på stridsfältets höjder och släpp ännu fler fria!"

hls
/LA

1. Vad menar han?

Utan att höra (läsa) citatet i sitt sammanhang kan jag faktiskt inte svara på vad Kim menar. Jag hade nog kunnat gissa att det var just Kim på ett så kort citat, utan att du hade skrivit det, för stilen är ganska typisk för hans predikningar. Kim började ofta sansat och eggade sig själv mer och mer ju längre han predikade, kan man nog säga. Att det plötsligt kommer en tungotalsfras mitt i meningen är helt enkelt ett tecken på att Kim är "igång"... Just det betyder alltså ingenting för åhöraren.

De gröna ängarna är förmodligen en bild för att beskriva frihetens eufori eller något liknande. Övergången till stridsfältets höjder kan tyckas lite udda som fortsättning på det, men tvära kast var ingen ovanlighet i predikningarna. Kopplingen är att fler ska få uppleva denna frihet på de gröna ängarna och därför behöver befrias - genom andlig krigföring, gissningsvis.

Som jag skrev inledningsvis kan jag egentligen inte utveckla vad Kim menar, eftersom jag inte vet sammanhanget, så ovanstående stycke är en ren gissning. Och förmodligen var det tungotalet som du undrade över, med tanke på de kommande frågorna. Den frasen betyder nog alltså mest att Kim har gasat upp sig en aning.

2. Var det vanligt med tungomålstal i predikningarna?

Med risk för att jag minns fel på grund av att tungotal inte var något konstigt för mig, och därmed inget jag skulle ha reagerat på även om det var så - nej, det var nog inte så vanligt. Det förekom helt klart i predikningar, fast kanske inte hos alla predikanter. I de fall det förekom var det mest ett uttryck för predikantens entusiasm, så det beror nog lite på vilken predikostil man har om man talar i tungor under predikan eller inte. Jag tror exempelvis aldrig att jag hört Emma G tala i tungor när hon predikat, men däremot Kim väldigt många gånger.

Tungotal var betydligt vanligare i samband med bön, både hos pastorer och hos församlingen i övrigt. Även där i viss mån beroende på vem som ledde bönen, vill jag nog påstå. Jämfört med många andra så kallade karismatiska sammanhang tror jag inte att tungomålstalande var direkt karaktäristiskt för Knutby - i "offentlig form" alltså.

3. Bekände ni er till den lära som säger att tungomål måste kunna tydas av någon närvarande eller behövdes inte det?

Som många andra undervisade vi i enlighet med Paulus ord i 1 Kor 14 om tungomålstalet. Vi bekände oss till den lära som säger att tungomål som talas till människor (profetiska budskap) ska uttydas, medan tungomål som talas till Gud (ett bönespråk) inte behöver uttydas (även om det sker bland människor). När församlingen bad tillsammans var det alltså inte ovanligt alls att många talade i tungor halvhögt (eller högt) samtidigt, och då fanns inget krav att det skulle tydas.

4. Har du själv talat i tungor?

Ja, framför allt när jag ber, men du kan förmodligen även hitta ett flertal tillfällen då jag - likt Kim i det citerade exemplet - gjort det när jag predikat och blivit aningen exalterad...

5. Om ja, var det en äkta Gudagåva eller bara rappakalja?

Idag kan jag vara ganska kritisk till en hel del av mina egna beteenden i Knutby, inklusive utspel av olika slag i predikningar. Däremot tror jag inte att glossolali generellt är rappakalja, utan att det är en andlig nådegåva som det beskrivs i Bibeln. Eftersom jag fortfarande talar i tungor i mitt privata böneliv, tror jag att det är en gåva från Gud.

/helge

2006-07-18 - Publicerat.
2006-09-12 - Stravfel.

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.